09-09-04

7, 8 och 9 september invigs den första svenska nationalparken i Skagerrak, ”Kosterhavets nationalpark”. En så kallad biodiversitetsträff med EU- miljöministrar hålls i samband med invigningen.

Det blir inga nya restriktioner beträffande fisket i det nya reservatet. Turistindustrien kommer att främjas genom ökad tillgänglighet, informationscentra, övernattningsplatser mm. På så vis underlättar man för allmänheten att besöka området.
Skapandet av reservatet betraktas på sina håll som ett prestigeprojekt för att visa Europa och världen vad Sverige gör för att skydda biodiversitet och miljö.

Tidigare i år har Andreas Carlgren, miljöminister i en borgerlig alliansregering, överlämnat en proposition till riksdagen för att, för första gången sedan vargens fridlysning 1966, öppna möjligheter för licensjakt på varg redan kommande vinter 2009/2010.
Orsak är inte en enorm ökning av vargbestånden.
Från en trevande start i slutet av 1970-talet har beståndet nu ökat till ca 220 djur.
(Jämför med till exempel Spanien 2000 individer, Italien och Polen 600 var och Rumänien 3000.)

Skandinaviens isolerade läge är ett stor hinder för den svenska vargpopulationen. Detta plus rennäringen i den norra delen (40 % av Sverige), där varg inte tillåts etablera sig, omöjliggör i stort sett en genetisk utväxling med de finsk-ryska bestånden.
Resultatet har blivit en population, som lider av inavel med minskad fruktbarhet och missbildningar. En jaktfri zon från den finska gränsen till vargbestånden i mellersta Sverige skulle kunna lösa detta problem.


Det största hotet kommer emellertid från annat håll. Inflytelserika jägar- och lantbruksorganisationer med en negativ syn på vargen, finner gehör hos regeringen.
Åtgärder som 100% ersättning för vargdödade tamdjur och motsvarande bidrag till rovdjursavvisande stängsel, kostnadsfritt stängseluppsättande av rovdjursorganisationer och skyddsvästar för jakthundar, är inte kravsättande. I praktiken används de i liten skala.
Den traditionella löshundsjakten bidrar inte heller till en minskning av konflikterna.

Fastän det i själva verket endast är ett fåtal individer, som under exceptionella förhållanden tar fårkött eller attackerar hundar, framställs vargen som ond. Trots ständig propaganda av en högljud minoritet av jägare och sensationsjagande mediaartiklar är majoriteten av den svenska befolkningen positiv till fridlysning av varg.

Carlgren har beslutat att frysa vargbestånden på dagens nivå.
Istället borde han ha satt fokus på ovannämnda konfliktundvikande åtgärder, som exempelvis att vara återhållsam med lösspringande jakthundar i vargrevir under parningstiden februari-mars.
I Tyskland bl a fungerade förebyggande åtgärder som förutsättning för ersättning väldigt bra, med noll konflikter som resultat och därmed en ökad tolerans hos befolkningen.

Om miljöministern får som han vill, kommer det att till vintern bli en avskjutning av den årliga ökningen i vargbestånden, dvs 10% eller ungefär 25 djur.
Och detta i strid med forskning och skandinaviska rovdjursprojekt!
Man föreslår även en regionalisering i rovdjurspolitiken, vilket kan innebära att det i vissa län beroende på antalet jägare i respektive förvaltningsråd, inte kommer att accepteras varg överhuvudtaget. Stora skillnader finns redan i denna fråga i olika län.

Flera natur- och bevarandeorganisationer anser, att dessa åtgärder går emot internationella naturskyddsavtal som till exempel Habitatdirektivet, och därmed motverkar EU’s mål att öka biodiversiteten.
Därför genomförs en småskalig demonstration tisdagen 8 september i samband med miljöministerns möte i Strömstad. Svenska Rovdjursföreningen, Djurskyddet Sverige och Naturskyddsföreningen i Dalsland överlämnar då till miljöminister Carlgren och EU-delegater namnunderskriftlistor och uppmaningar att ta ansvar för vargens framtid.

Majoriteten av det svenska folket är positiv till varg. Våra organisationer vill dra uppmärksamheten till detta faktum och att det finns alternativa handlingsvägar i förvaltningen av vår vargstam.

Rick van Malssen
Hedekas

WolfTracks

08-10-31

"Nu är det dags att jag varg" säger Svenska Jägareförbundet som anser att tålamodet med varg har nått bristningsgränsen. Hur motiverar de detta? Det har tagit 30 år för vargstammen att växa, till det antal vargar som vi har idag. Jämfört med vildsvinen som enligt uppgift har ökat med 20-25000 djur per år.

Vi vet inte med all säkerhet om vi har 200 vargar. Det kan vara svårt att få fram de exakta siffrorna, eftersom runt hälften av de vargar som dör antas ha dödats illegalt. Dessutom har vargstammen stora inavelsproblem. Hur kan man fundera på att införa jakt på varg, när man inte vet hur stark vargstammen är genetiskt? Det strider helt mot EU:s art- och habitat direktiv.

För tio år sedan fanns en annan syn på hur stort antal vargar som behövdes för att få en livskraftig vargstam. Man ville ha minst 500 vargar om den är isolerad från andra vargpopulationer, för att få en långsiktigt livskraftig vargstam. Sveriges vargstam är isolerad eftersom invandring av vargar österifrån i stort sett omöjliggörs av illegal jakt och generös tilldelning av skyddsjakt.

Jägarförbundet påstår att de inte får något gehör från myndigheter då det gäller deras önskemål, utan man lyssnar på oss, majoriteten av svenska folket, som vill ha kvar vargen och därigenom den biologiska mångfalden. Så är dock inte fallet. Jägarkåren har:

*genom påtryckningar fått ner nivån från 500 vargindivider till 200.

* fått igenom förändring av § 28

* allt oftare fått skyddsjakter beviljade, genom att använda sig av argument såsom att vargar tar tamdjur och jakthundar, har inavelsdefekter och det senaste argumentet är att en varg är oskygg.

* skapat en debatt gällande ny rovdjurspolitik, där man vill få en regional rovdjursförvaltning, och man kräver nu licensjakt på varg.

Säg oss Jägareförbundet, vilka lyssnar på rovdjursvännerna?

Enligt åklagarmyndigheten har risken för obehörig påverkan ökat och personer med stort lokalt inflytande kan komma att påverka besluten och därmed rovdjursstammarnas storlek på ett negativt sätt.

Vad gäller den illegala jakten, så kommer den aldrig att upphöra bara för att man flyttar rovdjursförvaltningen från nationell till regional nivå . Torsten Mörner tycks sig veta att målet med 200 vargar nu är uppnådd, och jakt måste omedelbart sättas in, annars kommer det bli en ohanterlig situation.

Bo Karlsson, ordförande i Skattungby-Torsmo viltvårdsområde påstår att, enligt hans egen uträkning skall finnas mellan 275 och 400 vargar i landet under jaktsäsong 2008/09. Att det skall födas 200-250 valpar våren 2009. Och att vi sommaren 2009 har cirka 475-525 vargar i Sverige.

Men för att ge ett ganska så rätt svar, att med en genomsnittlig årlig tillväxt på 9-10 procent skulle vargstammen, om den i dagsläget var 299 individer, nå siffran 400 om ca 6-7 år. Med den högsta tillväxten man hade under 2000-talet (41 procent) skulle vargstammen ändå inte tangera 400 vargindivider inom två år, utan först år 2011.

Förebyggande åtgärder

Vad beträffar löshundsjakten är den inte motiverad, då detta är en oetisk form av jakt då man med hund hetsar ett byte. Det finns oftast inget motiverat skäl för att avliva en vargindivid som går till angrepp mot en hund. Det finns förebyggande åtgärder såsom pinglor och skyddsvästar som alltför få använder. Fäbobrukare och andra tamdjursägare kan bruka nattfållor, boskapshundar och rovdjursstängsel.

I paragraf 28 står det att förebyggande åtgärder skall vidtagas först, innan skyddsjakt beviljas, men som alltför sällan sker. Egentligen handlar detta om konkurrens om storviltet, att kunna äga och jaga i skogen som de gjort innan vargen återkom. Att kunna ha lösspringande hundar, att kunna ha tamdjuren utan direkt tillsyn eller tillräckligt bra stängsel.

Vem vet vad som är onormalt och inte onormalt hos vargar? Man ser problem som väldigt ofta inte finns. Mer kunskap om varg och dess beteende måste inskaffas och större kreativitet för att finna och tillämpa lösningar. De lokala rovdjurs råden representeras av företrädare för skogsägarna, lantbrukarna och jägarna, medan organisationerna som är för rovdjur inte har lika bred representation. Vi värnar om världens djur men inte om våra inhemska arter utan här läggs förvaltningen på jägarkåren.

Nej, det är inte dags att börja skjuta varg. 

Pernilla Hedblom boende i vargrevir
Jimmy Magnusson

08-10-28

Det finns människor som är bekymrade över att betesmarker växer igen på grund av den minskande fårnäringen orsakad av en ökande vargstam.
Bakgrund till försvunna ängar och hagar är dels förvandling av svenskt jordbruk till modernt storjordbruk, dels skogsnäringens behov av bl a energiskogar.
Det är hedervärt av tamdjursägare att, med bidrag ur landsbygdsfonden, hävda gamla betesmarker.

De flesta vargar lever sitt liv utan att döda ett enda får.
Bredfjällshannen är trist undantag, sannolikt så illa sparkad i nosen av självförsvarsmedveten älgko, att varje tugga var en veritabel plåga.
Sådant beteende kan även bero på att flocken blivit av med en duktig jägare och vargen saknade jakterfarenhet.
Skadade, gamla och ensamvargar respektive oerfarna ungvargar kan övergå till tamdjur som enda sätt att överleva.

Tamdjur skyddas med hjälp av rovdjursavvisande stängsel med bidrag från länsstyrelsen.
Ideella organisationer ställer frivilligt upp och hjälper till att stängsla utan kostnad. Ett vanligt 90 cm fårstängsel, om stänger mot vattendrag, är väl förankrat mot marken och går ned i diken, kan kompletteras med en eltråd upptill och en nedtill. Detta skyddar minst lika bra som femtrådigt stängsel.
Dessa stängsel skyddar även mot lösspringande jakthundar, som enligt Sveriges Lammproducenter dödar sju av tio dödade får.
Allt fler tamdjursägare reser sådana stängsel och är nöjda.
100-procentig säkerhet kan inte garanteras, men med kompletterande åtgärder som boskapsvaktande hund, kan skyddet optimeras.

Ersättning ges för rivna djur; enligt Viltskadecenter 2200 kr för tacka och 1900 för lamm.

*Att samexistens med rovdjur är möjlig visas av att fårnäringen i Sverige sedan 1980 ökat med 52 procent från 161.000 till 244.000 tackor och baggar!

*Antal fäbodar med EU-bidrag har mer än fördubblats från 46 till 103 aktiva åren 1994-2007!

*Antal fäboddjur med fyrfaldig ökning av får har under denna tid ökat med 161 procent från 873 till 2281 djur!

Detta i takt med ökande rovdjursstammar!

Det är bara att konstatera att i områden där rovdjur har funnits i flera år, har människor, kreatur, bytesdjur och rovdjur vänjat sig vid varandras existens.

Kristian Bernstone

Bohusläningen 08-08-03

Vi landsbygdsbor med uppfattning att varg har viktig ekologisk och evolutionär roll undrar om Stefan Edman (16/7) och landshövding i länsstyrelsens insynsråd också beaktar våra synpunkter? Vid regional förvaltning är det från demokratisk synpunkt angeläget att även bevarandeorganisationerna med medlemstal väl i nivå med jägarnas får regional, proportionell representation, balanserande jägarintressenas dominans.
Flera opinionsundersökningar visar att bred majoritet av befolkningen, även i rovdjursområden, är för varg, manifesterat i riksdagsbeslut 2001 med en rovdjurspolitik som nu framgångsrikt återställer normal biologisk mångfald. Rovdjursutredningen pekar på nackdelar vid regional förvaltning: ”En risk är emellertid, att den lokalt baserade förvaltningen inte tar hänsyn till helheten utan till det lokala och dess förutsättningar utan att ta med i beräkningen, vad de lokala förändringarna för med sig i ett större perspektiv.”

En liten och hotad population som vargen, kontroversiell, arealkrävande och länsöverskridande, kräver nationell överblick och nationellt ansvar. BRÅ framhåller i sin rapport (2007:22), att regionala tjänstemän utsätts för stark press från lokala, vargnegativa grupperingar.
Sverige har vidare undertecknat EU:s naturskyddslagar i Art- och habitatdirektivet.
Naturvårdsverket bör alltså bära ansvaret för hotade rovdjur.

Jag vill passa på tillfället att fråga om Jägareförbundet (SJF), Jägarnas Riksförbund (JRF) och LRF redan i påskas vid spårsnön informerade tamdjursägare om eventuell vargetablering i Bredfjällsområdet, lämplig stängsling, möjligheter till stängselbidrag och ersättning för rivna djur? SJF fick i år 47,8 (”allmänna uppdraget”) och JRF 5,6 miljoner statliga kronor ur Viltvårdsfonden för att användas bl a till information och rådgivning. Har för övrigt resursstarka LRF någon miljö- och rovdjurspolicy?
Förvaltning av en djurart kan knappast enbart innebära att djuren skall skjutas.

För att skapa bra verkställighet av vårt lands antagna rovdjurspolitik bör alla med intressen i skog och mark samverka för information och utbildning avseende samexistens med våra stora rovdjur.

Kristian Bernstone

Inför jakttid på varg
En markägare måste kunna skydda sina djur och sin egendom oavsett var rovdjursangreppet sker.
Därför vill jag att jakten på varg ska regleras.
Enbart skyddsjakt är inte tillräckligt.
I Västsverige har vargar gåt till angrepp på tamboskap och åtskilliga får och nötkreatur har fått sätta livet till.
Det är inte rimligt att en människa ska behöva stå och se på när deras tamdjur angrips av vargar utan att få ingripa. Det måste vara en rättighet att försvara sig och sin egendom vis befarat rovdjursangrep utan att riskera att hamna i fängelse.
Den enskilda djurägaren ska inte heller behöva teckna särskilda försäkringar för att skydda sig ekonomiskt mot rovdjursskador.
Full ekonomisk ersättning vid rovdjursangrep ska därför gälla både för tamdjur och husdjur.
När staten beslutat att rovdjuren ska få finnas i trakter med mycket tamdjur borde staten också ta sitt fulla ansvar för att skydda enskilda näringsidkare som bedriver djuruppfödning för matproduktion. Det är inte rimligt att sådane näringsidkare ska drabbas för att det finns vissa interessen som bedömer vargen som näst intill helig.
Även om staten i dag ersätter skador blir det ändå stora förluster för djurhållaren. Det kan till exempel vara ett långsiktig avelsarbete som går förlorat och tar tid och kostnader att bygga upp igen.
När vargen angriper dödar han inte alla utan river och skader djur, som utsätts för ett fruktansvärt lidande.
Centerpartiet hävdar bestämt att privat egendom alltid ska få skyddas från rovdjur oavsett var angreppet sker.
Föryngringarna i vargstammen har varit många under senare år och därmed har vargen etablerat sig i flera områden. Centerpartiet i Bohuslän vill ha en planerad legal jakt på varg utöver nödvändig skydssjakt. Nu när vi ser den spridning som finns av varg och den förtätning som sker är det dags för inrättande av jakttid på varg. Annars släpper vi vargstammen för långt.
ARNE OLSSON,
DISTRIKTSORDFÖRANDE CENTERPARTIET BOHUSLÄN

svar till insändaren kom in 2008-08-28

Jag och många andra blev besvikna över innehållet till Arne Olsson’s insändare 08-22 i Bohusläningen, som uppenbart saknas någon form av kunskap beträffande ämnet han behandlar.
För att ge några exempel: enligt Olsson “måste det vara en rättighet att försvara sig och sin egendom vid rovdjursangrep utan att riskera att hamna i fängelse”.
Djurägare har redan lagligt rätt att skydda sina djur, först och främst med hjälp av förebyggande åtgärder som rovdjursavvärjande stängsel och även i form av skyddsjakt, när ett rovdjur ser ut att vilja angripa tamdjur.

Han hävdar att nötkreatur har dödats av vargar i trakten, något som har inte hänt.
Han hävdar att det inte finns “full ekonomisk ersättning vid rovdjursangrep för tamdjur och husdjur”, trots att man även för vargdödade hundar får full ersättning.

Olsson hävdar att vargföryngringar har varit många under senare år och vargen har etablerat sig i flera områden.
Enligt officiella siffror finns nu tolv vargar i väst Sverige (Dals-Ed 5, Kroppefjäll 2, Bredfjället 2, Svanskog 3). Här räknas inte årets eventuella föryngringar. Inte heller räknas att hälften av alla valpar vanligtvis dör förste året av naturliga skäl och hälften av de som överlevar dör på grund av tjuvjakt.

Olsson vill ha planerad legal jakt, men förbiser då att arten i hela Europa har en hotad status.
Inte ett ord om förebyggande åtgärder finns att lesa i hela inlägget som ser ut att fungera framförallt som billig valretorik.
Precis samma argument användes av Centerpartiet som röstmagnet inför förra valet…

…särskilt som kritik på regeringens rovdjurspolitik…

Rick van Malssen

26 juni 2008
Tråkigt att det måste bli så igen att vargar tar får först innan man börjar skydda sina tamdjur med hjälp av förebyggande åtgärder.
Det är välbekant sedan förra vinter att det finns ett vargpar etablerat på Bredfjället.
Reviret sträckar sig från Uddevalla i norr mot Kungälv i söder.

Fast det är relativt sällan att vargar tar får som bytesdjur finns det individer som tillfälligt jagar dem, därför att de finns lätt tilgängliga, och fåren är dålig inhägnade.
Ibland en varg specialiserar sig på just dem, fram för allt när det viser sig att naturliga bytesdjur är svårare tilgängliga, eller vargflocken av en eller annan anledning saknas duktiga jägare.
1996 förändrades lagstiftningen om viltskador.
Viltskador ska i första hand förebyggas och i andra hand ersättas.
För att kunna få ersättning för skador orsakade av fredat vilt (varg) krävs det att tamdjursägaren har försökt förhindra skador genom förebyggande åtgärder.
Detta gäller i områden där risken för skador är uppenbar och förutsägbar.(källa: Viltskadecenter)
“Efterbyggande” av rovdjursangrep som till exempel skyddsjakt bör om möjligt undvikas för att inte lemlästa en frisk vargflock på så sätt att den klarar inte längre att jaga sina naturliga bytesdjur, och därmed tvingas att jaga tamdjur…

Jag tycker att det ligger i Länsstyrelsens ansvar att aktivt söka upp tamdjursägare som driver sin näring i ett nyetablerat vargrevir och informera dem om situationen och om de möjligheterna som finns för att skydda sina djur. Man kan få 100% ersättning för rovdjursavvisande stängsel och mycket rimliga ersättningar för dödade och skadade tamdjur.
Det finns även ideelle organisationer som sätter upp ett sådant stängsel gratis!

Tyvärr i praxis är länsstyrelsens utbetalingerna tröga på grund av ett väldigt byråkratisk system.

Det är nu dags för ett effektivare reagerande av de ansvariga myndigheter när det gäller försträckningen av lämplig information i nyetablerade vargrevir innan viltskade orsakas, en snabb insats med tillfällig rovdjursstängsel till de drabbade tamdjursägare när skador redan inträffat och raskare utbetalingarna.
Bättre information och snabbare hjälp ger en minskning av rovdjurskonflikter som i för sig bidrar till en ökning av befolkningens acceptans för rovdjur!

Rick van Malssen
Hedekas

(Denna insändare blev publicerat i Bohuslänningen och Göteborgs Posten 26-27 juni 2008. Ett svar på denna kritik kom från Länsstyrelsen några dagar senare och finns på länsstyrelsens hemsida, Länsstyrelsen ger råd i rovdjursfrågor)

• Kraftigare insatser mot den illegale jakten.
• Alla beslut om jakt på stora rovdjur måste även i fortsättningen ligga på Naturvårdsverket.
• För stor maktkoncentration från lantbruks och jägarsidan på länsstyrelserna.
• I renbetesområden måste ersättning betalas ut beroende på reell skada och inte som nu för förväntad skada.
• Det bör i skadebedömningen i renbeteslandet i större utsträckning vägas in att rennäringen är den direkte orsak till att vilde stammar av ren som basföda för rovdjuren, inte längre förekommer där.
• Om minimimål och maximimål ska införas, så ska det inte vare något som gäller specifikt för rovdjuren, men för alla i Sverige förekomna arter, även klövviltet.
• Endast smyg och vaktjakt ska vare tillåtna vid licensjakt på lodjur.
• Inga hagelvapen ska få användas vid någon form av jakt på lo eller varg.
• För at underlätta för invandring av varg från Finland, måste en korridor längs nordbottenskusten inrättas där ingen skyddsjakt på varg får förekomma för att skydda tamdjur eller hundar.
• För att stävja den illegala jakten, ska det inplanteras två vargar från Finland/Ryssland i området, för varje illegal dödad varg som påträffas.
• Skyddsjakt är inte någon lösning för att komma till rätte med den illegala jakten.
• Skyddsjakt löser inga problem vad angår skador på tamdjur, tvärtom förvärrar man som ofta situationen.
• Ingen paus i vargstammens tillväxt, tvärtom ska tillväxten ökas genom inplantering av varg från Ryssland/Finland.
• Vargstammen ska få breda ut sig till hela landet, inklusive renbeteslandet.
• Vad som är allvarlig skada bör definieras om en sån formulering ska ligga till grund för tillstånd till skyddsjakt.
• §28 ska återföras till förra lydelsen.
• Större belopp ska tas från viltvårdsfonden för bekämpning av den illegala jakten.
• Jägarnas, renägarnas och lantbrukarnas representanter ska åläggas att tydligare och kraftfullare ta avstånd från den illegala jakten.
• Straffet för jaktbrott ska i större utsträckning ligga på dessa personers möjlighet att få bedriva jakt och få äga jaktvapen och terränggående fordon.
• Det ska få konsekvenser för den reguljära jakten i ett område, om de lokala representanter för jägarna inte bistår myndigheterna eller försvårar för myndigheterna att bekämpa den illegala jakten i området.
• Förebyggande åtgärder som förutsättning för ersättning för rovdjursrivna tamdjur.
• Mer pengar till förebyggande åtgärder.
• Medel för förebyggande åtgärder ska kunna betalas ut i förväg.
• Ersättning för skadade tamdjur ska sättas i relation till skyddsåtgärderna.
• Tveksam till ersättning för rovdjursskadade eller dödade jakthundar.
• All jakt bör föregås av övningsskytte, inte bara björnjakt.

Ladda ner hela yttrandet som Word-document här >>>
Ladda ner hela yttrandet som RTF-fil här >>>

27 maj 2008.

Det finns indikationer på att Rexbo kan bli näste ställe där skyddsjakt beviljas på en till synes oskygg vargindivid.
Denna varg alternerar mellan olika skogsbyar i en snäv radie på jakt efter mat. Tills nu har den dödad en hund och skadad en annan och dödad ett antal får.
Den vanliga lösningen från myndigheterna på ett sådant problem känner vi alla, och det är skyddsjakt.

Samma varg bakom två attacker
Begär skyddsjakt
Vargen dödade hans hund

25 maj 2008

Det finns en viss oklarhet beträffande smittfaran från hunddjur (räv, varg, hund) till människor av bandmaskarter. Även utbredningen av maskarna i Europa är inte helt tydlig hos allmänheten.
I ett antal kretsar blir maskarter och värddjur ihopblandade när det gäller smittrisken samt sjukdomar och diagnoser.

Nordulvs Rick van Malssen i den anledning gått gennom saken och kommit till följande slutssatser

E. granulosus, hundens dvärgbandmask

Kan smittas via hunden och kattens avföring till människor. Sprids inte mellan människor.
Eftersom blåsorna med masklarvarna blir inkapslade är risken att de sprider sig till andra ställen i kroppen begränsad. Därmed är även smittans påverkning begränsad.
Masken har en stor utbredning i Europa och är vanligt förekommende hos hundar och kattar.
I Sverige har redan flera smittfall upptäckts, bland annat hos slaktade renar, importerade hästar och illegalt importerade och oavmaskade hundar och även katter.
Det är därför viktigt att avmaska framför allt hundar och kattar som har vistats utomlands eller som importeras.
Chansen att en varg tar med sig E. granulosus ifrån östra Finland, där den förekommer, är möjlig. Betrakter man dock smittprocenten och antalet vargar som lyckas passera renbältet är risken mycket liten. Det är absolut viktigare att satsa på till exempel illegalt importerade, oavmaskade hundar från öst Europa.

E. multilocularis, rävens dvärgbandmask

Kan smittas via rävens avföring till människor. Sprids inte mellan människor.
Blåsorna som formas i levern och lungorna på mellanvärden inkapslas inte, så infektionen sprider sig genom kroppen och orsakar stor skada.
Risken för rävens dvärgbandmask att nå Sverige på naturlig sätt (via räv) är mycket liten på grund av en begränsad geografisk utbredning och rävens rörelsemönster.
Det händer dock att hundar och katter bär smittan och därför är det viktigt att de djur som vistats utomlands eller importeras avmaskas.
På grund av att masken aldrig har anträffats hos värddjur i Finland och Karelen är risken att vargen tar med E. multilocularis på sina vandringar till Sverige ytterst osannolik.

Läs mer här >>>

17 januari 2008

Vi inom föreningen Nordulv vänder oss härmed till er olika partier både inom EU och inom partierna i Riksdagen.

Det började med att man hade 500 vargar som mål i Sverige, men det målet blev efter protester från jägarhåll reviderat och man satte då ett etappmål på. 200 st. individer och 20 föryngringar i Sverige.

Vargmotståndarna började protestera igen och det gav tydligen resultat, dom fick sin vilja igenom genom man ändrade § 28. I och med det blev det nu än lättare att skjuta varg i s.k. ”nödvärn”! Detta var tydligen inte tillräckligt, utan med hjälp av rovdjursutredaren Åke Pettersson som gick SJF och LRF tillmötes, har man nu föreslagit att rovdjursförvaltningen skall skötas på regional nivå, och att man vill ha max 150 individer samt 15 föryngringar i Sverige. Och att man i Dalarna helst vill se max 12 st. vargindivider eller helst lika med noll!

Detta kommer att bli förödande för vår lilla svaga vargstam! (se bil. 2. ), vilket inte kan accepteras!

Är Rovdjursutredningens förslag verkligen förenligt med EU:s art och habitatdirektiv?

Genom att ständigt tillmötesgå vargmotståndarnas vilja och krav, samtidigt som det pågår en inte allför blygsam illegaljakt på varg, så kan vi inte se detta annat än ett sätt att belöna illegaljakt!
Vi vet att vår vargstam är oerhört svag och hotas av stora inavelsproblem, illegal jakt på varannan varg och att alltför ofta beviljas skyddsjakt på varg!
Utan att hänsyn tagits till att det finns valpar i reviret!

Den nya regeringen har nu ändrat § 28 till vargarnas nackdel!

Enligt lagen skall man förvisso vidta förebyggande åtgärder innan skyddsjakt kan beviljas, men så sker sällan!
Ett ex. på dessa skyddsjakter är i Värmland. Man ansökte om skyddsjakt på fyra vargar, varav två beviljades! Under sommaren och hösten sköts tre vargar i s.k. ”nödvärn”, varav en av dem visade sig vara den som orsakat hundangrepp och detta fastställdes genom dna-analys!
Trots detta beviljade man fortsatt jakt i Jangen och Gräsmarkreviren som även går in i varandra!
Är detta inte märkligt?

Den 26 nov -07 sköts alfahanen i Jangenreviret trots föryngring och man visste inte heller om alfatiken levde, för tre veckor tidigare hade hennes radiosändare tystnat!
Valparna är nu med stor sannolikhet ensamma och har väldigt svårt att hitta föda på egen hand, vilket kommer att resultera i att jägarna kommer att ansöka om skyddsjakt igen pga. att valparna kan komma att söka efter lättare byten såsom tamdjur! Detta anser inte vi vara varken humant eller riktigt, utan snarare djurplågeri och oansvarigt och bara ett bevis på hur saker hanteras och viljan att vilja utrota vargen!

Detta är inte förvaltning!

Skyddsjakten i Gräsmarksreviret gick ut den 20 dec -07, men dagen efter förlängdes den!
Märkligt!
Vänskapskorruption eller förutbestämt?

SRF överklagade beslutet om skyddsjakt i Jangen, men den avslogs av NVV, men SRF hade tre veckor på sig att överklaga, men innan en vecka hade gått sköt man alfahanen!
Tydligen hade denna överklagan inget stöd i lagen, som innebär att om man inte är drabbad d.v.s. själv bor i det drabbade området!

Vore det inte här läge att se över denna lag? Därför att fridlysta djur såsom vargen är och skall förbli en nationell angelägenhet!

Länsstyrelsen i Värmland

Enligt Rovdjursansvarige Lars Furuholm som sitter på länsstyrelsen i Värmland vill han att det skall bli licensjakt och att man i så fall skall tömma ett helt revir på varg!
Alltså en indirekt utrotning!

Vidare tycker han, att om man inte skjuter vuxna djur, skall man kunna skjuta valparna i lyorna!
Är detta exempel på ansvarsfull, etisk och human förvaltning. Nej!
Lars Furuholms synpunkter är verkligen oacceptabla!

Djurs värde<

Sverige är på väg mot en föråldrad syn på djurs värde och rättigheter!
För några årtionden sedan var vår policy i Sverige att värna om den biologiska mångfalden, men inte längre idag!
Vargen är ett utrotningshotat djur på grund av olika skäl och som behövs i vårt ekosystem. Den påverkar växt -djurarter och klimatet!
Varför skall jägarförbundet och lantbrukarförbundet bestämma och styra över oss andra svenska medborgare?
Detta kan inte vara demokrati?!

Så här fördelar sig medlemsantalet i olika intresseorganisationer:

Jägare ca 270 000 = 3 % av befolkning
LRF ca 165 000 = 1,83 % av befolkning

En reflektion är den att många säkert är medlemmar i både LRF och någon jägarförening , så gruppen jägare och LRF - bönder kan aldrig överstiga 4,83 % utan torde vara mindre än detta.
Det är alltså en grupp på mindre än 5 % av Sveriges befolkning som vill bestämma över rovdjurspolitiken.
Detta är inte demokratiskt!

Rovdjursråden

Om man sedan tittar på hur Länsstyrelsernas rovdjursråd är sammansatta så blir jägarnas och lantbrukarnas majoritet ännu mera tydlig.
Rovdjursutredningens förslag måste bygga på att rovdjursråden är brett sammansatta med lika representation från båda sidor, vilket inte är fallet idag!

Även när det gäller inventering av våra rovdjur , så är det viktigt att detta görs av brett sammansatta grupper från båda sidor.
Dessa inventeringar skulle bli mer trovärdiga om det även här var grupper sammansatta av representanter från båda sidor. ( se bilaga 1. )

Majoriteten vill ha varg!

Majoriteten av svenska folket både i storstäderna och i dom vargtäta områden vill ha varg och vill ha den som nationellt djur!
Jägare och tamdjursägare har skyldighet att ta ansvar för sina djur precis som vi andra människor har, då vi vistas i skog och mark!

Vi har konstaterat att sk. Rovdjurssäkra stängsel är obefintliga i vargtäta områden såsom Jangenreviret samt dito i Kilsbergen. ( egna observationer. )
Det finns alltså förbyggande åtgärder som kan vidtagas men som uppenbarligen inte utnyttjas.
Man bör alltså ställa hårdare krav på att tamdjursägare och jägare i första hand tvingas vidta förebyggande åtgärder innan ev. skyddsjakt beviljas!

Skyddsjakt tycks ha blivit en trend!

Vargstammen skall inte äventyras pga. människans hobbyintressen och ovilja att samarbeta.
Om dessa parter tog sitt ansvar skulle vi inte ha dessa problem i samma uträckning som vi har idag! Man kan inte bedriva löshundsjakt på samma sätt som det gjorts hittills! Och nu finns äntligen våra rovdjur vid vår sida, då måste vi tänka om!
Alltså, precis som vi andra människor som rör oss i skogarna, och bor i vargrevir får jägare inkl. tamdjursägare ändra på sin syn och sitt agerande!

Vi lever på 2000- talet med mer kunskaper än de som levde på 1800 talet hade, så det är en skam om vi börjar agera precis som dom gjorde att utrota våra vackra och viktiga djur!
Utrotning av djurarter idag är inte acceptabelt!

Löshundsjakten är förödande för vargstammen. Vargen är ett revirhävdande djur och går man på deras marker måste man respektera dess beteende.
Kommer det en aggressiv jakthund som följer vargens spår och provocerar vargen är det allmänt känt att vargen skyddar sig. Alltså skall inte vargen bli straffad för en hundägares oansvarighet!
En hundägare bör kunna känna så stort ansvar för sin hunds välbefinnande att han/hon söker av området på vargspår innan man ev. jagar med lös hund.
Ofta beskylls vargen för olika sorters angrepp på tamdjur, fastän det inte sällan är jakthundar som orsakat dem.

Förtroende jägarförbundet fick år 1938 det s.k. allmänna uppdraget är väldigt dåligt förvaltat!
Vi anser också att viltvården skall skötas av kunnigt folk som verkligen känner för natur och djur och vill bevara den biologiska mångfalden där vargstammen naturligtvis inkluderas!
Ett annat stort problem är att alla utredningar i fråga om illegal jakt läggs ner. Ingen kan dömas. Inga bevis finnes! Man vet av erfarenhet att man lätt kommer undan, därför fortsätter också den illegala jakten!

Regional förvaltning.

Enligt EU:s handlingsplan för naturskydd och biologisk mångfald tycks det förespråkas en regional förvaltning när det gäller förvaltningen av våra stora rovdjur vilket vi ej kan se någon fördel med!! Däremot kan det att bli förödande för den biologiska mångfalden om det skulle bli regional förvaltning!En regional förvaltning är alltså ej acceptabel!
Vi anser att det fortsättningsvis skall stå under Naturvårdsverkets ansvar, för att det är en nationell angelägenhet!

Med vänliga hälsningar
Pernilla Hedblom / Jimmy Magnusson.
FÖRENINGEN NORDULV!

071109A Öppet brev till NV

Naturvårdsverket gav i slutet av september tillstånd att skjuta en varg i Jangenreviret i centrala Värmland. Huvudskälet var att varg i reviret attackerat flera jakthundar och dödat några av dem. Redan den 3 september

sköts en vuxen varg under attack mot en stövare. Sedan dess har inga ytterligare attacker mot hundar skett - den skjutna vargen var tydligen den som angrep hundarna.

Vi har bara 150 vargar i Sverige. Jämfört med 200.000 jakthundar. Vargarna är formellt fredade, men starkt hotade genom inavel. Inaveln beror indirekt på den omfattande tjuvjakten.

Skyddsjakt får bara riktas mot identifierade vargar. Men eftersom det under de senaste månaderna har varit lugnt i Jangenreviret bör Naturvårdsverket omedelbart ompröva sitt beslut att tillåta skyddsjakt. Skjuts en vuxen varg nu så kommer med stor sannolikhet nya problem att uppträda. Det är välkänt att föräldralösa vargvalpar vållar mer problem för människan än de som uppfostras av sina föräldrar.

I våras föddes minst 3-4 valpar i Jangenreviret och en vuxen varg sköts i början av september. Trots detta tillstyrkte Länsstyrelsen i Värmland den begärda jakten, att en vuxen varg ska få skjutas. Detta är gravt oetiskt och motverkar troligen sitt eget syfte.

I sin ansökan om jakt angav Svenska Jägareförbundet i Värmland även att vargarnas blotta närvaro på olika sätt minskar befolkningens livskvalitet. De förda resonemangen var svagt underbyggda, rent felaktiga eller oacceptabla ur ett större perspektiv. Tvärt om är det så att en majoritet av människorna i skogslänen i FjällMistras attitydundersökning säger att de är för rovdjuren och den av Riksdagen beslutade rovdjurspolitiken.

Beslutet om jakt på varg i Jangenreviret är således fattat på felaktiga grunder, det är gravt oetiskt och troligen kontraproduktivt. Det utgör en stor skandal i Naturvårdsverkets rovdjurshistoria. Men det finns fortfarande möjlighet för Naturvårdsverket att rädda ansiktet. Inhibera beslutet - innan jägarna hinner verkställa det! Annars har Naturvårdsverket hela ansvaret om problemen kring vargarna i Jangenreviret börjar igen - och kanske blir värre än de varit tidigare.

Jägarna är beredda. Snart faller snön över Värmland. Då smäller det.

Tryggve Hedtjärn
jägare och vargvän, Medelpad

info@nordulv.se
Open Source Designs
By Mike East for
OpenWebDesign.Org